Det är då man bestämmer sig

Bara att erkänna att jag tappat fart i träningen. Och det både bokstavligt och bildligt. Efter förra årets Göteborgsvarv, som inte riktigt gick som jag tänkt mig så bestämde jag mig för att träna hårdare inför årets varv. Det har inte alls gått som jag ville. När jag ser tillbaka på träningsåret så höll jag i bra ända fram till i höstas, för att sen tappa. I långa perioder tränade jag nästan ingenting, och när jag väl tränade så blev det alldeles för mycket ”mellanmjölksträning”. Dvs jag tragglade för få kilometer i för lugnt tempo och klev ut ur komfortzonen alldeles för sällan. Lägg där till en del slarvande med maten och formen har inte alls utvecklats särskilt mycket.

Och det är då, under en första stilla runda efter förkylning, en gråmulen aprilkväll när löpardojorna klafsar omkring på det leriga underlaget som jag bestämmer mig. Nu får det vara bra! Nu ska det bli bättre ätande, och träningen ska få en seriös struktur och innehålla minimalt med ”mellanmjölk” (förutom som återhämtningsdryck). Något av det helt avgörande i beslutet var, inte helt oväntat, att pulsen drog iväg alldeles för nära tröskelnivåer trots knapp styrfart. Ohållbart!

Om tre veckor är det dags för Göteborgsvarvet 2012. På tok för sent att göra något ordentligt åt formen. Målet var att gå under 2 timmar vilket inte borde ha varit något som helst problem att greja. Men med för lite specifik träning i snabb uthållighet så undrar jag… Målet är hur som helst reviderat till att jag ska göra en förbättring mot förra året (2:11:58). Vi får se var det bär av.

Men därifrån blir det annorlunda. Med det långsiktiga målet på ”Varvet” 2013 så ska det sättas struktur på träningen på ett helt annat sätt än hittills. De två veckor som följer Gbg-varvet kommer jag att ha ganska lite tid över för träning och kommer använda det som en möjlighet till en rejäl nystart… Några lopp är planerade till sensommaren och hösten för att få kvitto på att tränignen funkar som jag vill. Mer om det senare.

Beslutet är fattat. Nu ska det bara implementeras också.

*

Det finns för övrigt en hel del att skriva om ett annat kärt ämne, nämligen hockeyn. Den återkommer jag till.

Posted in Personligt, Träning | Leave a comment

Den bästa hockeytiden

Så här dags på året är hockey som allra roligast! Slutspelsyra och Kvalseriefrossa. Stora rubriker, tränarbråk, diskussioner om domarinsatser… You name it.

För egen del är det så klart ruskigt tråkigt att LHC inte får vara med i slutspelet, säsongens höjdpunkt. Å andra sidan kan jag ju ändå glädjas åt att Cluben slapp Kvalserien. Ångest. Panik. Sömnlösa nätter. Det kan man vara utan.

Jag trodde helt ärligt att jag skulle vara rätt mätt på hockeyn efter att LHC gjort sin sämsta säsong på nästan 10 år. Men icke. Rubrikerna som ständigt slängs emot mig från medierna får ändå mina hockeycylindrar att gå igång.

Här kommer därför min syn på några av de senaste företeelserna i hockeysverige.

Abbotts tackling på Pavlikovsky
Jag är lite kluven till den här grejen. Å ena sidan kan jag hålla med Arto Blomsten om att att Pavlikovsky ser Abbott och vänder upp ryggen. Å andra sidan så försöker han ju skydda pucken. Men framför allt så har Abbott alla möjligheter att både bromsa och att välja att ”följa med” Pavlikovsky in mot sargen istället för att knuffa honom. Och om någon borde fatta det här med att man har ett val så är det väl just Chris Abbott efter allt tjafs runt brorsan Cam och hans hjärnskakning. Sammanfattningsvis så tycker jag att Abbott är förtjänt av en avstängning eftersom han inte visar någon som helst respekt i sitt fullföljande av tacklingen. Luleå är för övrigt den sista klubben som borde gnälla om Chris blir avstängd efter deras eget tjafs när Jämtin sänkte Mannberg, eller när Cam Abbott åkte på en propp.

Malmös sorti
Läggmatch? Ja, det är väl i alla fall troligt att Oskarshamn inte var ledsna över att Malmö spelat färdigt för säsongen. Det är de nog för övrigt inte ensamma om att ha roligt åt. Och det är givet att man i Skåneland är upprörd över detta.

Fast Malmö borde förstås hellre syssla med att rannsaka sig själva. Med knapp nöd, och hjälp av andra lags resultat tog man sig med minsta möjliga marginal vidare från Allsvenskan till Förkvalet. Där man kostade på sig att på hemmaplan förlora mot just Oskarshamn med 1-0. Där rök Kvalserieplatsen. Man kan inte räkna med att få någon hjälp från andra lag, och sedan skylla på dessa när resultaten inte går som man vill.

Uppenbarligen har man i skåne ändå förstått att man har sig själv att skylla eftersom man sparkar både sportchef och VD. Bättre lycka nästa år grabbar!

Posted in Hockey | Leave a comment

Ingen stor sak i det här läget

Att Jämtin och Figren tjafsade med varandra efter andra perioden i kvällens möte med Frölunda blir en stor sak i både Aftonbladet och Expressen. Jag vet inte om jag tycker det är så mycket att skriva krigsrubriker om. Två vinnarskallar har olika uppfattningar om saker, och då uppstår en konflikt. Det är i sig inget problem. I grupper, lag, team uppstår ständigt olika typer av konflikter, på olika nivåer.

Applicerar man lite teorier om teamwork eller grupputveckling på det hela så är det egentligen inte så farligt under förutsättning att gruppen har nått en bit i sin utveckling, där man då har vägar att hantera sånt här. Enligt Figren har man ”myst lite” så det är inga problem. Och det tror jag inte heller.

Petter Rönnqvist hade visst ”aldrig sett nåt liknande”. Märkligt uttalande av en fd elitspelare som borde ha hunnit med att få åtminstone någon slags grundläggande uppfattning om teamutveckling och gruppdynamik. Han borde ha sett både det ena och det andra. Men så har han ju fått 5000 puckar i huvudet också…

Jag är inte det minsta orolig över att två heta spelare visar känslor. LHC’s problem är snarare det omvända; att alltför få spelare visar några känslor nu när det verkligen behövs. Kan man inte spela bra hockey så kan man åtminstone visa vilja och inställning. Samtliga dessa ingredienser saknades i LHC idag, och därför blir man också förnedrade av Frölunda på sin egen hemmaplan.

Just nu har jag väldigt svårt att se hur det här laget ska undvika en Kvalserie.

Posted in Hockey, LHC | Leave a comment

Och så var det det där med tiden

Har återigen lyckats bromsa in frekvensen på bloggen här. Tiden bara flyger iväg med jobb, barn, hockey och träning.

I min enfald trodde jag inte heller att jag i lika stor utsträckning påverkades av hockeyn nu får tiden, men idag känns det bara mörkt, tungt och trist. Det känns som att inte bara den här säsongen, utan hela LHC nu är på glid mot avgrunden. Spelarna är helt utan ryggrad och ekonomin i sån gungning att man måste sälja av långsiktiga investeringar för att klara sig undan illröda siffror i bokslutet. ”Fritt fall” kommer osökt upp i huvudet.

Återkommer med utvikningar av ovan ämnen, men det får vänta lite. Jag är fortfarande så irriterad över gårdagens debacle att det pyser ur öronen.

Posted in Hockey, LHC | Leave a comment

Vilken vecka…

Hade någon frågat mig för tio dagar sen så hade nog svaret varit ett annat än vad det är idag. Hockey är kul! LHC tog förra veckan 8 av 9 poäng i något som nog måste betraktas som en räcka ödesmatcher. Och då plockade man, troligen med stor hjälp av Harald Lückner, fram sin bästa hockey. Från ett målsnitt på typ 1,75 så blev det 12 mål (och bara 2 insläppta) på hemmamatcherna mot Modo och Djurgården. Det toppar Cluben sedan med att åka till Karlstad och genom en stark vändning ta 2 poäng borta mot regerande mästarna. Sjukt kul!

Nu väntar ytterligare två otäckt viktiga hemmamatcher mot Luleå och Timrå. Minst 4 poäng tycker jag man ska kunna begära denna vecka. I skrivande stund har övriga resultat faktiskt gått LHC’s väg på ett trevligt sätt då Timrå tog 2 poäng mot AIK och Djurgården-Färjestad avgjordes till stockholmarnas fördel på straffar. Det tätar ihop sig.

*

Jag borde också skriva något om Expressens ”chockbesked”. Att Tony Mårtensson inte skulle återvända till LHC var inget jag hade räknat med och jag är därmed inte speciellt chockad. Bra med klara besked. Vi behöver inte hoppas på Tony nåt mer, och det är förstås lika bra inför lagbygget till säsongen 2012/2013.

Het debatt på diverse supporterforum om klubbhjärta och pengar och sånt. Jag har dock inga som helst problem att förstå att Tony vill tjäna pengar. Och jag kan inte påstå att jag anser att han är skyldig LHC något. Men också det motsatta gäller. Och eftersom jag sätter Cluben väl och ve framför enskilda spelare så ser jag det som LHC’s skyldighet att nu mjölka ut varje möjlig krona, eller rubel, ur Tonys kontrakt. Ingen hänsyn till Tony, utan nu ska Cluben bara försäkra sig om en rejäl ekonomisk deal. Tony har själv valt att skriva på för LHC, och han har själv valt att inte spela ut kontraktet i LHC. Därmed finns det ingen som helst anledning för LHC att gulla mer med Tony utan nu bara se till att få ut så mycket pengar som möjligt.

Posted in Hockey, LHC | Leave a comment