Efter att en 14-åring i Linköping visat sig vara misstänkt för 48 grova brott har det blossat upp en debatt där både allmänheten och polisen funderar över varför de sociala myndigheterna inte ingripit på ett kraftfullare sätt. Eftersom valpen ifråga inte är straffmyndig så kan polis och åklagare inte göra något åt honom. 14-åringen var bland annat inblandad i rånet mot LHC-backen Dennis Bozic i höstas.

Socialchefen i Linköping, Per Granath är inte nöjd med ”utvecklingen” kring 14-åringen, men anser ändå att ”inte mycket kunnat göras annorlunda” i fallet. Granath anger bland annat kostnadsskäl när det handlar om varför 14-åringen inte tvångsplacerats.

Själv förstår jag inte riktigt hur man tänker här. Killen är inte straffmyndig, men måste givetvis ändå flyttas iväg någon annan stans, alternativt låsas in. Detta av det enkla skälet att oskyldiga människor inte ska behöva råka illa ut gång på gång.

Jag försöker att ha en humanitär inställning till samhällets straff av individer, men min utgångspunkt är ändå att det är skyddet av allmänhet och brottsoffer som i första hand ska prioriteras. Gärningsmannens väl och ve måste alltid komma i andra hand.