Tomas Ros analyserar kvartsfinalerna i hockeyns SM-slutspel och skriver bl a så här om LHC-Skellefteå:

Linköping avslutade med tre raka segrar och har öst in mål. Det är precis så som Linköping måste spela. De kan inte lita målvakterna och vinna med 2-1. Det måste bli målrika matcher, annars har Skellefteå chansen.

Det är nog tyvärr helt sant. Statistiken ljuger inte, och efter 55 omgångar är Daniel Henriksson på tolfte plats i den totala målvaktsligan. Tveklöst svagast av slutspelslagen med andra ord.

Christer Kustvik, sportchef på Corren, tycker att målvaktsfrågan är dåligt skött av Johan Hemlin. Tjaa, till viss del kan jag hålla med eftersom Henriksson aldrig har känts som någon guldmålvakt. Däremot så tycker jag värvningen av Noronen är bra eftersom Fransson uppenbarligen gjort sitt på den här nivån. Noronen gjorde en mycket bra insats mot Rögle. Att han sedan inte får chansen att följa upp den är mycket märkligt.

Min uppfattning är att Henriksson sprider osäkerhet, och om vi tittar på var LHC ser sämst ut så är det på målvaktssidan (Henriksson 12:a) och i box play där LHC parkerar på en åttonde plats i tabellen och är näst sämst av slutspelslagen. Vilket naturligtvis påverkas av svagt målvaktsspel.

Vi har backar som bör kunna göra bättre ifrån sig än vad som många gånger varit fallet i grundserien. Här tror jag att slutspelshockeyn passar laget bättre, och att spelet i egen zon kommer att se annorlunda ut nu när allvaret börjar.

Framåt är jag inte det minsta orolig, då vi har seriens två bästa spelare i Hlinka och Hlavac samt ytterligare formationer som kan producera. Ser mycket bra ut.

Den stora frågan i nuläget är om laget är tillräckligt starkt för att vinna guld trots svaghet på målvaktssidan. Historiskt så har målvakterna alltid spelat stor roll. Det blir intressant.