Beklämmande att läsa den här artikeln i Aftonbladet. Funktionshindrade Simon gick inte vidare i TV-programmet ”Talang” och nu anklagar han Bert Karlsson, medlem i Talangjuryn, för diskriminering.

Bert ansåg, med rätta om ni frågar mig, att Simon inte hade vad som krävdes för att gå vidare. Det har ingenting med diskriminering att göra. Och ställer man som funktionshindrad upp i ett sammanhang som handlar om bedömning av talang så blir man bedömd enligt samma kriterier som de icke funktionshindrade deltagarna. Det förefaller tämligen självklart. Och då funkar inte diskrimineringsargumentet.

Jag blir sjukt trött på tjatet om diskriminering så fort skorna inte passar. Nu är det ”Talang”. Här om dagen var det någon som inte kunde spela basket i linne (vilket är i enlighet med internationella regler). Där skreks det också om diskriminering. Men sen när är det en mänsklig rättighet att spela basket i valfri utstyrsel? Sen när är det en rättighet att gå vidare i ”Talang”? Ska det vara okej att spela fotboll i Niqab också?

Diskriminering är allvarligt, inget snack om det. Men när folk slänger sig med gnäll om diskriminering för minsta lilla motgång då urholkas uttrycket och innehållet till den gången det verkligen behövs.