Att åka och glida i sakta mak till avbytarbåset, eller i hemarbetet, duger inte i ett Elitserielag. Särskilt inte i ett lag som befinner sig i det läge som LHC gör just nu. De spelare som inte klarar av att ge 100% hela tiden, för laget, för sina kamrater, för lejonet på bröstet, bör packa sina väskor och flytta sitt hockeyspelande någon annan stans. För nu handlar allt om hårt arbete. Det är inte finlir och krusiduller som kommer att lösa upp knutarna i Cluben, bara idogt slit. I varje match, i varje byte, på varje träning.
Det finns ett norrländskt uttryck, ”bära vatten”, som innebär att kämpa även utan puck. I hemjobbet, i understödsjobbet, i att skapa ytor för medspelare. Det bärs på tok för lite vatten i dagens LHC. Några gör det, men alltför många gör det inte. Och det måste bli slut på den mentaliteten innan slutspelståget helt hinner lämna perrongen.
Sjävklart kan inte ett lag bestå av bara vattenbärare, men alla, även finlirarna, måste kunna ställa upp på att bära sin del av vattnet. Annars funkar det inte.
När nu Johan Hemlin enligt uppgift letar ännu fler värvningar så är det rimligt att anta att ytterligare någon spelare i den befintliga truppen får kliva av. Då vill jag se att man plockar undan hängbjörkarna och de som inte tar fighten, oavsett vad som står på tröjan.
Pingback: Nu är det bara att kämpa! | Christians betraktelser