Och det första inlägget i denna lilla nystart handlar om de förändringar som Linköpings kommun spånar på vad gäller parkering i centrala staden. Corren kan berätta att det ska bli både färre och mycket dyrare parkeringar i innerstan. Av någon anledning, som i alla fall jag inte begriper, så inbillar man sig tydligen att fler ska ta sig till stan på detta sätt. Hur det ska gå till? Jo, genom att de som arbetar i stan ska välja andra färdmedel vilket ska lösas genom utbyggd kollektivtrafik. En intressant tanke helt klart. Eftersom Linköping har otroligt dålig kollektivtrafik så finns det såklart stor förbättringspotential.

Men eftersom folk redan i dag väljer att handla i Tornby istället för i city pga för få parkeringar så kommer kommunens mål med att minska antalet parkeringar i innerstan leda till att ännu fler väljer att handla utanför city. Tufft för handlarna alltså. Dessutom är det som vanligt ett omänskligt projekt att ta sig till stan med buss om man bor någon annan stans än utmed tätortens fåtaliga huvudlinjer. De som beslutar i de här frågorna måste första att det inte är något alternativ att öka sin restid med 50-100%. Då väljer man något mer tillgängligt vilket i det här fallet torde bli Tornby.

*

För övrigt hade LHC ispremiär igår. Ännu ett bra bloggämne förstås. Men jag återkommer lite längre fram med mer hockey. Jag tänkte bland annat ta en genomgång av nyförvärven för säsongen. Så länge så njuter jag av alla världsmästare som redan efter en isträning kan säga att ”Figren kommer bli skitbra”, ”Albin Lorentzson kommer knappt ta plats” och så vidare… Konstigt att man inte jobbar som sportchef eller talangscout när man kan avgöra sånt efter att ha sett spelarna under några minuter.

Efter att jag gjort ett inlägg i min profil på Facebook så startade en ordentlig debatt i kommentarsfältet. Sånt är alltid kul. Men ingen har hittills kunnat argumentera för TV-licensen på ett sätt som jag tycker är hållbart. Och jag ska gärna utveckla varför.

Jag börjar med själva public service som företeelse. Argumenten som jag sett för att behålla SVT i sin nuvarande form är ”oberoende nyheter”, ”samhällsdebatt” och ”folkbildning”. Det låter bra, och jag betalar gärna för sånt eftersom det är till nytta för samhället. Att det skulle vara samhällsnytta på samma nivå som vård och omsorg köper jag dock inte. Det är helt enkelt inte jämförbart.

Men om nu SVT sysslade med endast oberoende nyhetsutsändningar och folkbildande program så skulle det vara i sin ordning att betala. Men idag så betalar vi också för en massa inköpta serier, lekprogram och andra program som uteslutande inriktar sig på smala särintressen. Och det är helt enkelt inte rimligt. För en mycket mindre summar pengar, lämpligen via skattsedeln, så skulle SVT kunna ägna sig åt nyheter och samhällsprogram. Vad därutöver är skulle lämpligen läggas på någon annan kanal som den som vill den själv kan betala.

Många tycker att SVT’s sportsändningar är outstanding. Gott så, de skulle ni fortfarande kunna titta på, men då får ni betala för det. Och vi andra, som inte bryr oss om SVT’s sportsändningar, skulle slippa betala.

Prova den här tanken: Vi minskar kostnaden till ett par hundralappar om året per invånare (via skatten) för SVT. Det som blir över upp till dagens kostnad för TV-licens kan vi istället lägga på tandvården så att de som inte har råd att gå till tandläkaren får det ytterligare subventionerat. Det framstår som en betydligt bättre ”public service” än taskiga TV-produktioner!

 DO har stämt UPS och i skälen till detta anges bland annat att mannen ”har missgynnats genom tillämpningen av en skenbart neutral regel som särskilt kan komma att missgynna personer med religiös övertygelse. Regeln har inte ett berättigat syfte och är inte heller lämplig eller nödvändig”.

Jag förstår inte alls det här. DO har för det första ingenting att göra med vad UPS anser lämpligt eller nödvändigt. Om nu företaget har som policy att deras chaufförer inte får ha skägg så tycker jag inte det här är något att snacka om över huvud taget. Det vore en väsentlig skillnad om denna policy dök upp i samband med att en särskild person anställdes, men nu är det en allmängiltig policy som redan finns på företaget.

I ett sekulariserat samhälle kan jag därför inte förstå att detta skulle kunna vara diskriminering. Mannen som fick sparken är enligt Expressen muslim, men det tycker jag inte heller har med saken att göra. Jag vill bestämt minnas att det någonstans i bibeln går att läsa sig till att det är en stor synd att raka sitt skägg. Intressant nog känner jag ändå en och annan kristen troende som rakar sitt skägg… Så det kokar ju egentligen ner till hur fundamentalistiskt man vill tolka sina heliga skrifter.

För mig är det hela därför enkelt. Om ett företag har en policy som säger att de anställda inte får ha skägg så får en anställd välja att 1) byta jobb eller 2) raka skägget. Svårare är det inte. Anledning till skägget anser jag fullständigt irrelevant. På vilket sätt man väljer att utöva sin tro är trots allt ett val man gör och i det här fallet kan jag inte förstå alls hur DO resonerar.

Det vore såklart en helt annan sak om det handlade om ras, hudfärg och etnicitet eller att mannen är just muslim. Och det är just sådana frågor som DO borde jobba med. I fallet med skägget anser jag att DO stoppat hmm… skägget i brevlådan.

Däremot står jag såklart fast vid att man inte kan ge sig på en politiker för ett enskilt fall. Politiker drar upp riktlinjer, men de styr inte det dagliga arbetet. Det vore lite som att anklaga en politiker för att en polis har misshandlat en medborgare. Så funkar det inte.

Men min högerliberala inställning gör mig möjligen automatisk cynisk i vänsterögon?

Här tänker vi t ex på Annica Holmquist, som trots uppenbar svår sjukdom utförsäkras. Gott så. Men som jag skrev i förra veckan så går det troligen 20 fuskare på varje ”Annica”. Och därför menar jag att hur tragiskt det än är för Annica, så skulle problemet med åtstramningar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar inte vara på tapeten om det inte fanns mängder med fuskare som inte gjorde annat än att lura systemen för egen vinning.

Politik kan, och ska, inte handla om hur beslutet påverkar varje enskild person i riket. Det skulle aldrig fungera. Och därför tycker jag också politiker i stort sett gör rätt när man väljer att inte kommentera ”enskilda fall”. Å andra sidan så tycker jag gott att en politiker som får Annicas historia föredragen gott skulle kunna säga att ärendet är uppenbart felhanterat. Det borde å andra sidan inte behövas, eftersom Annica är så uppenbart arbetsoförmögen att inte ens Försäkringskassans handläggare borde kunna missa det.

Men ur ett principiellt perspektiv så tycker jag att det är rätt att standardsvaret från politiker är att inte kommentera ”enskilda fall”.