Christians betraktelser

LHC’s tränare torde vara en pressad man just nu med tanke på läget. Han har fått ta emot hård kritik av både fans och media. När det samtidigt varit ganska tyst från hela LHC om hur man ska handskas med situationen så har kritiken blivit ännu tuffare.

Efter att ett antal fans krävt svar av klubbdirektör Mike Helber i lördags så bjöd LHC in ett till ett möte på måndagen för att ge alla som ville möjligheten att lufta frågor, funderingar och kritik. Själv hade jag tyvärr ingen möjlighet att närvara men blev glatt förvånad över att få veta att Hans Särkijärvi själv kom till mötet. Att stå upp på det sättet framför sina fans i detta trängda läge är stort och inger verkligen respekt.

Jag ska inte påstå att det har övertygat mig om att han är rätt man att lösa situationen, men jag hoppas givetvis på det. Efter att ha fått info om vad som sades på mötet så är jag dock övertygad om att han verkligen gör allt han kan och att han absolut inte tänker ge upp. När Gunnar Persson fick sparken från Cluben 2006 så såg han bara tom och uppgiven ut när han konfronterades av fans och media. Säcken har en helt annan fighting spirit och det kan förhoppningsvis bära långt. Men snälla, låt mig slippa höra fler ”nöjd med insatsen” efter risiga matcher.

Frölunda hemma står i tur. Nu kör vi!

Fostrar LHC en bra vinnarkultur? Jag är inte säker på det med tanke på den senaste tidens diskussioner. För det första ogillar jag starkt att klubben i sin kommunikation inte är tydligare med att läget som nu uppstått är helt oacceptabelt. Analyserna och handlingsplanerna kan man hålla internt. Men utåt får man absolut inte göra uttalanden i stil med ”kanske lika vi faller i tabellen”. Sånt får bara inte förekomma! I LHC ska vi inte vara nöjda med annat än det allra bästa.

Har man som mål att vinna SM-guld så kan det inte vara okej att befinna sig på tionde plats i tabellen efter halva serien. Och framför allt måste Clubens ledning vara mycket tydliga med detta. Vad skickar man annars för signaler till spelare, fans och sponsorer? Det är lite för mycket ”nöjd med insatsen” och ”glömma och komma igen”. Det får inte vara så här i LHC! Efter en förlust får spelarna gärna visa lite irritation. Tränare och ledning måste vara tydliga med att i LHC är vi aldrig nöjda om vi inte vinner. Det är helt okej att tycka att man gjort bra matcher, men nöjd är man bara när man vinner. Och det är ledningen som skall gå i bräschen för den inställningen. I LHC ska vi kriga för att vinna. Varje kväll, varje match, varje byte. Ända in i kaklet. Hela tiden. Det ska också kommuniceras tydligt. I LHC får det inte finnas spelare som tror att något annat än 100% funkar. Fans och sponsorer måste också vara övertygade om att Cluben verkligen menar allvar med sina mål. Därför måste LHC i sin kommunikation också tydligt visa att man kräver det bästa och är redo att med alla medel som står till buds försöka vända nuvarande läge.

Ledningen i LHC har en tuff uppgift framför sig. Ända sedan säsongen 03/04 har LHC varje år skapat framgång. Tagit ett steg till i föreningens utveckling. Det kulminerade med två raka finaler 2007 och 2008. Och ledningen har så klart bidragit i högsta grad till denna utveckling. Men efter 2008 har det gått tyngre. Det har inte blivit något ytterligare steg, dvs SM-guld. Istället har vi fått se ett LHC som bjudit på allt tråkigare hockey, saknat det där sista som krävs för att gå långt i ett slutspel samt inte visat någon som helst förmåga att vara bäst när det verkligen gäller. Framgång skapar framgång, och även om jag verkligen inte vill förringa insatserna från ledande personer i LHC under de fantastiska åren 2003-2008 så är det nu de måste visa vad de verkligen kan. Man får inte låta motgång föda motgång och på det sättet bli uppäten. Nu måste ledningen visa att de kan hantera det här läget. Till att börja med genom att vidta åtgärder för att på kort sikt fixa det allvarliga tabelläget. Och på längre sikt, och sätta en plan på plats för hur detta inte ska upprepas i framtiden. Ska LHC fortsätta att kommunicera ett mål om att ta SM-guld så måste man också visa att man tänker göra allt för att komma dit. Annars kommer snart målen och visionerna att klinga falskt.

Inte så att jag missunnar Per Ledin en omgång stryk. Inte alls. Men varför Laumann ska på skitsnackaren med bara 11 sekunder kvar har jag svårt att förstå. Vill man tända laget så bör det nog ske lite tidigare. Dessutom passade vår norrman på att knuffa omkull domarna också. Inte så smart. Frustration.

Andreas Jämtin, som jag tycker är en av mycket få spelare i LHC som kan hålla huvudet högt den här säsongen, bänkades av Säcken idag. Fokus på fel saker från Jämtin, som dessutom uteblev från ”Meet the player” (där fansen får möta en utvald spelare) efter matchen. Frustration.

Media kan berätta att ett antal frustrerade LHC-fans ”stormade” presskonferensen efter matchen. Riktigt så illa var det förstås inte (fast det är ju en säljande rubrik!). Ett antal fans krävde helt enkelt att få svar från Mike Helber på varför LHC inte agerar trots den mycket allvarliga situationen som laget befinner sig i. Mike hade inga problem att svara, men däremot gör han ju givetvis pajas av sig själv när han menar att Clubens ledning inte tänker agera. Vansinne. För nu är laget riktigt illa ute. Tabelläget är kritiskt och endast tack vare Modos genomklappning mot Färjestad i tredje perioden så undviker LHC kvalplats. Lägg där till att det har börjat sippra ut information om dålig stämning i truppen.

Notera att LHC efter att ha blivit nollade ikväll nu har ett målsnitt på ordinarie tid på 1,85 mål/match. Det är magiskt dåligt.

Är det för övrigt någon som förstår Johan Åkermans storhet? Jag gör det inte.

Bara 2 mål framåt, flera onödiga utvisningar i anfallszon, ett taffligt försök att spela på 1-målsledningen i tredje perioden, en lagkapten helt ur slag och återigen tappade poäng. Känns det igen?

Vi börjar kunna det här nu. LHC har otroligt svårt att göra mål och lyckades i kvällens match mot AIK inte göra fler än två. Och det är ju okej så länge motståndarna bara göra 1. Men en dödssynd i hockey är att försöka spela av 20 minuter och bara försvara sig vid ledning med 2-1. Den här gången var det nära att gå vägen. Men så slarvade en av de mest rutinerade spelarna i laget, kaptenen Magnus Johansson med pucken i egen zon. Trots all tid i världen att lägga ut pucken så cirklade han omkring i evigheter i egen zon och tvingades till sist slå undan i panik. 2 minuter för ”puck out”, kvitterat för AIK och hej då 3 poäng. AIK avgjorde sedan i förlängning i spel 4 mot 3 efter att Carl Söderberg blivit utvisad i slutminuten av ordinarie tid. Man ska väl inte vara sämre än att erkänna att avslutet av Richard Gynge var riktigt vasst i alla fall.

Ett väldigt gap och skrik från AIK-lägret efter att Martin Laumann tacklat Josh McNevin mot sargen. En tackling som ledde till skada. Skadan berodde dock på att McNevins rygg böjdes mot sargen eftersom tacklingen inträffade vid spelarbåset där plexiglas saknas. Tacklingen var det inget fel på. Och följdriktigt utdelades heller ingen utvisning för smällen. Hur Aftonbladet får det till att tacklingen är ful begriper jag inte.

Två riktigt dumma utvisningar fick vi dock se. Först knuffar Jämtin omkull Fredrik Svensson helt i onödan framför AIKs mål. 2 minuter för Jämtin förstås. Men innan han hunnit åka till båset så kommer Svensson och knuffar omkull Jämtin som någon slags hämnd. Istället för 5 mot 4 för AIK så blir det spel 4 mot 4. Undrar vad Roger Melin tyckte om den…

Vad som behöver göras i LHC orkar jag inte tjata om. Jag nöjer mig med att konstatera att ingenting, verkligen ingenting, blir bättre för att man väntar. Det tror jag alla har klart för sig nu.

*

Apropå fula tacklingar så borde kanske Joel Lundqvist i Frölunda fundera lite över ämnet ”dubbelmoral”.

Det finns en riktigt bra sak med att LHC inte gått klockrent i Elitserien så här långt. Plötsligt blev en match mot AIK i inledningen på december väldigt viktig. Annars brukar ju ett visst mått av seghet infinna sig vid den här tiden. Men nu ska det spelas streckmatch och så här [laddad|nervös|stirrig] har jag inte varit inför en hockeymatch sen slutspelet i våras.

Inget ont som inte har något gott med sig alltså.